1734-97 English painter. He painted portraits, landscapes and subjects from literature, but his most original and enduringly celebrated works are a few which reflect the philosophical and technological preoccupations of the later 18th century and are characterized by striking effects of artificial light. He was the first major English painter to work outside the capital all his life: apart from spells in Liverpool (1768-71), Italy (1773-5) and Bath (1775-7), he lived and worked in his native Derby, though exhibiting in London at both the Society of Artists (1765-76, 1791) and the Royal Academy (1778-82, 1789-90, 1794).   Related Paintings of Joseph wright of derby :. | Portrait of a Gentleman | Portrait of Miss Frances Warren | The Alchemist Discovering Phosphorus or The Alchemist in Search of the Philosophers Stone | Jedediah Strutt | Joseph Wright of Derby. Matlock Tor |
Related Artists:
Anton Graff
1736-1813 Swiss painter, active in Germany. He was a pupil of Johann Ulrich Schellenburg (1709-95) in Winterthur and continued his training with Johann Jakob Haid in Augsburg between 1756 and 1765. He worked for the court painter Leonhard Schneider (1716-62) in Ansbach from 1757 to 1759, producing large numbers of copies of a portrait of Frederick the Great (probably by Antoine Pesne). This was an important step in furthering his career, as were the months he spent in Regensburg (1764-5) painting miniatures of clerics and town councillors. He was court painter to the Elector Frederick-Christian of Saxe-Weimar in Dresden from 1766 and taught at the Hochschule der Bildende K?nste there. In 1771 he travelled to Berlin, where he painted portraits of Jakob Mendelssohn, Gotthold Ephraim Lessing and J. G. Sulzer. Sulzer introduced him at court, which resulted in many commissions. He was invited several times to teach at the Akademie der K?nste in Berlin, but he remained in Dresden. He often travelled to Leipzig, and in summer he frequently went to Teplitz (now Teplice, Czech Republic) and Karlsbad
Jean-Jacques Monanteuil
France (1785 -1860 ) - Painter
georg engelhardt schroder
Georg Engelhard Schröder, född den 31 maj 1684 i Stockholm, gift 1727 med Anna Brigitta Spöring, död den 17 maj 1750; konstnär, porträtt- och historiemålare. Georg Engelhard Schröders far, Veit Engelhard, hade omkring år 1670 kommit från N??rnberg och bosatt sig i Stockholm där Georg Engelhard föddes 1684. Han blev tidigt elev hos konstnären och målaren David von Krafft (1655-1724) men lämnade honom 1703 för utlandsstudier. Under 21 år for Georg Engelhard runt i Europa. Han vistades först en tid i Nordtyskland, innan färden gick vidare till Italien. I Venezia förblev han under fem år och kopierade gamla mästare, sysslade med vedutamåleri och hade kontakt med pastellmålarinnan Rosalba Carriera (1675-1757). I Roma tog han intryck av barockmålarna Carlo Dolci (1616-1686), Carlo Maratta (1625-1713), Francesko Trevisani (1656-1746) m.fl. och tillägnade sig det raska men ytliga framställningssätt, som tillhörde den tidens italienska konst. I Paris samlade han impulser hos den franske målaren Noel Nicolas Coypel (1690-1734). Reminiscenser av den italienska och franska konsten kan man påträffa flerstädes i hans kompositioner. I London stannade han i sju år och tog starka intryck av Godfrey Knellers (1646-1723) och Dahls porträttkonst. När Daniel von Krafft avled 1724 kallades Georg Engelhard Schröder hem till Sverige och efterträdde i december sin gamle läromästare som kunglig hovkonterfejare. Som sådan uppbar han lön. Konung Fredrik I satte stort värde på sin konterfejare, och lät honom måla otaliga porträtt av sig och sin drottning Ulrika Eleonora. År 1745 utnämndes han till hovintendent. Georg Engelhard anlitades mycket och samlade ihop en betydande förmögenhet. På 1740-talet nåddes Sverige av den nya franska smaken, i främsta rummet via konstnären Gustaf Lundberg (1695-1786), varvid Georg Engelhard kom att skjutas åt sidan. Han representerade i Sveriges 1700-talsmåleri sista skedet i det italienska inflytandet. Långt ifrån den förnämste, var dock Georg Engelhard en av sin tids mest uppburne målare. Han arbetade inom ett vitt fält: utförde kyrktavlor, allegorier, historiska motiv och porträtt. Hans arbeten har ej sällan någonting vacklande och obestämt, vilket i förening med mycken ojämnhet i utförandet gör många av dem mindre tilltalande för konstkännaren. Han har dock efterlämnat verk, som vittnar om, att han, när han allvarligt uppbjöd sin förmåga, var mäktig till både varm och djup uppfattning samt hade stor skicklighet i färgbehandling och i framställningens enskildheter.